fancyninja

Finns det någon tröst egentligen i livet? Jag vet att Gud hjälper och styrker en så gott det går. Men om det inte hjälper då? Det finns en sak som jag ångrar över allt annat, att inte säga hejdå till en person som jag aldrig kommer träffa i den här världen. Man tänkte väl inte så långt (att han skulle lämna för gott) just då men nu så känns allt så grymt jobbigt och det återkommer gode ofta, just dessa tankar.
Ibland skulle jag bara vilja göra så jag får träffa dig igen, men det kan jag inte göra heller. Enda man kan göra är väl att vänta ut detta eländiga liv tills man får träffa dig igen. Det känns riktigt tungt vissa tillfällen att man undrar för sig själv om man kommer palla av det!
Man undrar också varför det just skulle hända honom och om livet är så rättvist men jag vet att Gud alltid vet vad han gör och jag litar på honom.

Saknaden har bara blivit större ju längre åren går och det känns i hjärtat att man inte är 100% hel och lär väl aldrig bli det heller. Man får kämpa vidare trots det är väldigt svårt... saknar dig och älskar dig!

Längtar tills ja får vara med dig igen...